Boken handlar om Möllebergstrollet som bor djupt inne i skogen med sin familj.
En dag får han vetskap om några röda stenar som han bara måste ha. Här börjar nu ett äventyr som aldrig tidigare skådats.
Vi får möta det sorglösa, fenomenala och okränkbara trollet Mölle och hans något lättstötte gode vän Nattugglan Uve plus många fler som har sin boning i skogen.
Illustrationer: Gudrun Majvorsdotter
Foto: Rune Velander, Sven Velander, Eva Fodor Velander
Bearbetning av illustrationer och foton: Sven Velander
”Allt som jag gör, det gör jag för mig,
Saknar du något så fråga mig ej.
Skogen är full utav stockar och sten,
Vättar och älvor och månens sken.”
(Möllebergstrollet)
Ur förordet:
”Jag var under min tidiga uppväxt i Småland fascinerad av sagans värld – som framför allt min mor bjöd in mig till – där var allt möjligt. Något som jag också blev väldigt intresserad av var när de äldre berättade om oknytt och spöken som de själva hade upplevt. Jag blev på så sätt väldigt tagen av människors föreställnings-bild av världen.”
”Jag har studerat historia, religion och etnologi vilket gjort att jag berikats med en gedigen förståelse för och insikt i äldre generationers tankevärld och doxa (världsbild). Jag har också fått inblick i att det finns en annan verklighet bakom det rent materiella, men som nu har gått förlorad.”
Citat ur boken:
”Det var en gång en mossbelupen skog. I denna skog fanns det iakttagande ögon och det hände besynnerliga saker. Det var så länge sedan att det var på den tiden när människan fortfarande trodde på troll och det gjorde man för att man själv hade mött dem. Men var höll dessa troll till? Det ska jag nu berätta om.”
”Möllebergstrollet behagade komma ut till denna värld en varm junidag. De stolta föräldrarna var Bullre och Hylta. Strax efter att detta underverk skett, tog Bullre upp det lilla trollknytet i sin famn och utbrast som bara en stolt fader kan:
— Du var mig en riktig trollunge, både ful och skrikig! Ja, precis som far din upp i dagen. Det kan inte bli bättre! – skrattade han så magen hoppade.”