Pris: 120 kr + frakt. Beställ via mail till Anoteket mikroförlag
Boken är en berättelse från 1600-talets Småland och handlar om vad pengar, makt och avund kan göra med människan. Vi får följa huvudpersonen Kerstin Kornes liv från vaggan till graven. Huvudfokus är på en gåva som hon får av sin far och på ett löfte som hon aldrig kan bryta.
Sven Velander är smålänning, född 1966. Han är släktforskare och musiker och har fil.kand i historia.
Författaren behärskar berättandets konst och har en äkta kännedom om tiden och om hur människorna levde då. Han är även väl insatt i dåtidens språkbruk och använder sig av underhållande och mustiga uttryck blandade med en härlig gestaltning som tilltalar flera sinnen. (Eva Fodor Velander, redaktör)
Utgivare: Anoteket mikroförlag 2020
© Sven Velander, Omslag och inlaga: Sven Velander
ISBN 978-91-986126-0-8
OMDÖMEN/RECENSIONER
Jag blev imponerad! Gratulerar!
Jag blev imponerad över hur författaren i detta lilla format kunde åstadkomma en så pass sammanhållen berättelse! Sven Velander är en god berättare. Vem vet vad det skulle kunna resultera i ifall han ger sig i kast med en större roman? Gratulera honom från mig! (Ella Styf, bibliotekarie Växjö Stadsbibliotek)
Användandet av tidstypiska ord ger bra tidsenlig känsla
Vi får följa Kerstin Korne från vagga till grav, antingen direkt eller genom hennes nära och kära. Inhoppen i hennes liv är väl utvalda och lagom långa. Man får en bra inblick i livet under 1600-talet, med dess ljusglimtar och svårigheter. Användandet av tidstypiska ord ger bra tidsenlig känsla och det finns en lista längst bak i boken som förklarar betydelsen i fall man inte skulle förstå alla ord. Något jag råkade ut för ett par gånger.
De flesta personer i boken har funnits på riktigt och många av händelserna har verkligen inträffat enligt författaren. En mycket trevlig läsning som får mig att se hur det fortsätter och en fortsättning är planerad! Vill ha svar på den slutliga klipphängaren. (Anton Malmqvist, bibliotekarie Klippans bibliotek)
Författaren förmedlar en trovärdig och äkta känsla av tiden, dels genom handlingen dels genom språket som är väl anpassat till svunna tiders språkbruk.
Jag tilltalas av upplägget att följa huvudpersonen från vaggan till graven och fokuset på den mystiska kistan som får så stor betydelse.
Utvalda viktiga och speciella händelser under Kerstins liv skildras på ett sätt som läsaren lätt kan ta del av och följa, såväl sorgliga som dramatiska och spännande situationer är mycket välskrivna, t ex episoden med tjuvarna, där spänningen byggs upp stegvis.
Boken är lättläst och väldigt spännande och inbjuder till att läsa vidare. Det är mycket bra med ordlistan på slutet då det blir lättare att ta till sig innehållet för ungdomar men även andra som inte är bekanta med detta språkbruk. (Elinda Storck, speciallärare med inriktning språkutveckling, lärare bl a i historia)
En lättläst, intressant och engagerande skriven bok. Skulle bara vara 300 sidor till!
En trevlig berättande bok om livet på 1600 talet. Ett hårt liv för människor, speciellt för kvinnor. Att sedan leva i ett elakt skvaller som läggs till och dras ifrån!
Så spännande, vad fanns nu i kistan?! Jag är väldigt nyfiken. Tack för den läsningen! (Ulla Bengtsson, distriktssköterska och mångkunnig)
Boken är lättläst, intressant, spännande!
Jag väntar på fortsättningen och att kunna fördjupas tillsammans med huvudpersonerna och vill också veta: VAD finns i kistan? (BrittMarie Konradsson, lärare, bondhustru och författare)
Jag läste Järnviljan med stor behållning. Den är välskriven, lättläst och intressant.
Bra balans mellan fiktion och fakta! MEN, jag vill veta vad som fanns i kistan! Ska det avslöjas i en uppföljare? (Bodil Ragnarsson, pensionerad lärare och specialpedagog)
Jag upplever boken igenom att författaren är väl bevandrad i den tid han söker återspegla. Jag vill starkt rekommendera denna bok!
Genom en gedigen och även, får man anta, lustfylld släktforskning har författaren samlat in det historiska material som gör det möjligt för texten att väcka bygdens dåtida människor och miljöer till liv igen. Historien blir lättillgänglig av den anledningen att författaren likt ett höghastighetståg genom historien, snabbt tar mig med till ett 1600-talets Moheda. Väl där tycks han tas emot av bokens innevånare med öppna famnar. Man får definitivt ett intryck av att de är väl förtrogna med varandra och kring en avsikt med hans bok om dem. Jag, som läsare, tycker mig hinna med väldigt mycket under de två timmar jag vistas i boken.
Det är i mångt och mycket kring Kerstins kista som handlingen i berättelsens olika faser utgår ifrån och upprepat återvänder till. Man kan inte vara helt säker på innehållet förrän locket en gång, till slut, väl ändå ska öppnas. Kistan fungerar som ett bete för allsköns fula fiskar som dyker upp i berättelsen.
Författaren blottar tidens hårda livsvillkor. Utsatthetens små marginaler, striderna med de upprepade farsoterna som av livet oftast krävde villkorslös kapitulation och den i Sverige ganska nyligen påkomna brännvins växande fördärv. Men han lyfter även fram att där i tiden, långt borta, fanns även ett utrymme för skratt, reflektion, glädje och sarkasmer inför livet såväl som inför en inte alltid nådig överhet. Smeden Olof är en rättskaffens man och en skicklig smed, men han vet att han inte är i stånd att räta ut bygdens krökta ryggar. Det fick man förlita sig på skulle göras i himmelska smedjor.
Sven Velander skriver i sitt förord att människorna i berättelsen i mångt liknar oss. Det är den upplevelse som också når fram till mig som läsare. Då jag kan känna igen drag hos mig själv i de flesta av de personer som framträder i handlingen. Från de med lågt och skamlöst beteende till dem med avsikter av en mer ädel natur. Det påvisar väl i sin enkelhet att man som människa, vare sig man önskar det eller inte, är av en mångfacetterad natur. Och hur långt är man väl inte beredd att gå i en förnedring, bara för att få ta del av en antagligen stor skatt, fördold för ett öga, i en låst kista?
Vi är nog som sagt förmodligen väldigt lika varandra, bokens rollfigurer och vi. Det som ändå tydligt skiljer är att de sedan länge har förpassats till historien medan vi ännu finns kvar här med en uppgift att förvalta ett nu. (Per-Olof Andersson, skribent)
Ur boken Järnviljan:
”Olof gick fram till den gamla kistan, som alltid stått i köket så länge Kerstin kunde komma ihåg. Han beskådade den en kort stund, tittade sedan på Kerstin och tog fram en nyckel och sade:
— Här får du dotra min, ditt värn mot all världens elände och ondskefulla människor.
Hon tog nyckeln, öppnade kistan och utbrast:
— Men far, jag har ju redan fått min hemgift! Inte ska jag ha mer?!
— Jag vet det så väl Kerstin, men dessa penningar ska DU ha! Men kom ihåg att de är dina, bara dina! Du vet att du måste ha en Järnvilja.”
***
”— Är du drucken Jöns?
— Inte är jag väl det! Men du är den förnämsta människan i sju kyrksocknar och givmild är du också, sade han illmarigt.
Kerstin stirrade på sin make ett ögonblick.
— Vad är det du lurar på Jöns?
— Lurar? Jag lurar inte på något! Får jag inte säga att du är den vackraste skapelsen som gått på denna jord sedan Eva själv gick i lustgården?”
***
”— Guds frid Herr Lars, sade Jöns och bugade sig.
— Guds frid min gode fogde. Visst är det en Herrens väderlek med solen som skiner så varmt och man känner bara välbehag.
— Det må så vara min vällärde Kyrkoherde, men det är en ond tid vi lever i med elände och all möjlig okristlighet.
— Vad hör jag? Är du inte nöjd med din lott och förresten Jöns, du ser nedtyngd ut. Vad är det som fattas dig?”